(1689 - 17 August 1767) was an Italian painter of the late-Baroque or Roccoco period, active mainly in the Veneto but also in Dresden and Munich. His earliest training was in his native town of Belluno with Antonio Lazzarini, then moved to Venice, to the studio of Gregorio Lazzarini and later that of Sebastiano Ricci. He was seven years older, but otherwise his career was contemporary with the Lazzarini and Ricci fellow-pupil, Giovanni Battista Tiepolo. Between 1710-1720, he painted a group of eight pictures that included the Mary Magdalene for the church of San Stefano in Belluno, and Entry into Jerusalem for San Teodoro in Venice. He also painted three frescoes on the Life of Saint Helena in the Scuola del Vin next to the church of San Silvestro. Dizianies celerity and technical assurance are evident preparatory oil sketches, with color applied in rapid and spirited strokes. He was also working as a scenery painter for the theater and opera in Venice, Munich (1717), and later in Dresden, working with Alessandro Mauro. Diziani was invited to Rome by Cardinal Ottoboni in 1726, to paint a emagnificent decoration for the church of San Lorenzo in Damaso. The decoration is now known only through an engraving by Claude Vasconi. The Sala dei Pastelli in Ca' Rezzonico has an sotto in su allegorical ceiling fresco presenting Triumph of Poetry (Poetry surrounded by Painting, Architecture, Music and Sculpture).   Related Paintings of Gaspare Diziani :. | The Adoration of the Magi | Abraham and Three Angels | Christ in the Garden of Gethsemane | The Satyr and the Peasant | The Adoration of the Magi |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Suzanne Valadon
French Post-Impressionist Painter, 1865-1938 French painter and artist's model. She led a lonely childhood in Paris as the daughter of an unmarried and unaffectionate maid, seeking refuge from her bleak circumstances by living in a dream world. While residing in the Montmartre district of Paris, she became an artist's model, working in particular with those painters who frequented the Lapin Agile. From 1880 to 1887, for example, she sat regularly for Pierre Puvis de Chavannes, posing for both the male and female figures in the Sacred Wood (1884-6; Lyon, Mus. B.-A.). She also modelled for Renoir, Luigi Zandomeneghi, Th?ophile Steinlein, Jean-Louis Forain, Giuseppe De Nittis and Jean-Jacques Henner. No longer able to tolerate the passive role of the model,
Luigi Crosio
(1835-1915) was an Italian painter who lived and worked in Turin, Italy. He died in Turin and is recorded as having been born in Alba, but the town of Aqua a few miles north of Alba claims Crosio was born there. He attended the Accademia Albertina di Belle Arte in Turin. His immediate work afterwards tilted towards commercial paintings, but thereafter he specialised in genre painting with romantic 18th century scenes and portraits or period characters or Pompeian scenes. He also liked the opera and depicted several scenes from popular operas. He was also listed as a lithographer and was involved in publishing books and images. He had several daughters and one of them, Carola Crosio, married the famous mathematician Giuseppe Peano (of Peano axioms fame) in 1887. In 1898 he painted the famous Refugium Peccatorum Madonna (i.e. Refuge of Sinners Madonna) which was later also called Mother Thrice Admirable Madonna.